Förra veckan i fredags då jag fortfarande låg inne på neo med Noomi fick jag ett hemskt samtal. Våran fina granne Gullan hade gått bort. Hon var som en slags extramormor till våra barn. En sån härlig människa. På somrarna så var barnen över varje dag för en fika, vattenkrig, hjälpa till att plantera någon blomma eller plocka ogräs.
Nästa sommar kommer bli så otroligt tom utan henne. Jag grät så himla mycket efter samtalet. Gjorde så fruktansvärt ont i hjärtat. Och så tänker jag på hennes barn. Tänker att blev jag såhär ledsen, då har dom det antagligen ännu värre. Det är nog inte förens en människa försvinner ur ens liv som man förstår hur himla mycket den har betytt för en.
Sov gott Gullan! En dag ses vi igen ❤️ tills dess hålls ställningarna där du är ❤️❤️❤️